Jag har fått förfrågan från flera håll om jag tänker lägga ner bloggen, och jag kan säga att så är inte fallet. Jag har bara varit med om extremt mycket på sista tiden och jag har inte velat skriva om det. Jag vill inte ha en ledsen blogg, jag vill ha en blogg som visar hur mkt glädje mina djur skänker mig, men tyvärr har livet inte varit så rättvist på sista tiden. Nog om det.
Under senaste tiden har jag blivit varse om hur saker och ting kan förändras drastiskt. Saker som kan hända som man inte kan rå för, och som man inte kan direkt kan påverka. Det här har fått mitt att fundera på allvarliga saker. Frågor såsom vad som ska hända mina djur om något skulle hända mig och J. Vad skulle jag vilja lämna efter för information till dem som hjälper mig med att ge mina älskade djur en trygg framtid. Vad jag har för önskemål. Jag har inga planer på att gå hädan på något sätt men med all otur kan jag lika gärna bli påkörd av en flygplan – det är så det känns just nu!
1. Det viktigaste för mig, är att illrarna får behålla sin identitet. Jag vill att den som tar över en av mina älsklingar ska veta deras namn, känna till hur dom är som individer, deras ursprung.
2. Jag vill inte att dom ska bli samlarobjekt för att dom är angoror. En önskan är att dom ska hamna hos hem som älskar iller som husdjur. Till någon som älskar illrar. Jag vill inte att någon av medlidande ska ta över någon av illrarna och sen inte kunna ge dem allt dom förtjänar.
3. Det är viktigt för mig att illrarna blir valda för deras personligheter, och inte deras färg eller utseende. Jag inser att en stor fördel är att dom är angoror, dom kommer alltid hitta hem. Men jag vill så innerligt att den som tar över dom vet vad dom får hem, och att dom kan lära sig älska deras egenheter, hyss, charmiga sidor och inte så charmiga sidor.
4. En stor önskan är att dom fortsätter att bli kemiskt kastrerade och att ingen hamnar i avel. Jag vill att alla illrar alltid ska vara rätt vaccinerade och att dom ska bli försäkrade och alltid få vård hos illerkunnig veterinär om något uppstår och dem visar tecken på sjukdom.
Deras egenheter:
Theo – Han är en underbar nallebjörn med mycket kärlek. Med sin dåliga hälsa pga svår uttalad DCM så är han väldigt lugn av sig men lever ett innehållsrikt liv. Han är en kramkille som älskar att sova på bröstet och få nosmassage. Ibland vill han att man ska bli rädd för honom så man får leka att det gör ont när han bits i händerna. Han är helt underbar och biter aldrig för att jävlas, men just den leken tycker han är kul. Då vill han ligga i knäet och hålla med tassarna runt handen eller handleden så vill han att man ska säga “aj aj aj” när han bits. Han riktigt myser. Han kan bita ganska hårt men sen pussas han bara, sen är han mycket nöjd och har fått en egoboost. Theo är en kille med stor och stark vilja men ack så ödmjuk.
Blight – Han är kullbror med Theo och har samma personlighet. Han är ödmjuk och har en fantastiskt söt skuttande gång när han är på bushumör. Han är ganska markbunden men tar sig upp i sängen när han vill busa eller ha mat, oftast tar han sig upp när han vill säga att maten är slut eller ja, mest troligt är att flickorna gömmer maten. Blight älskar att sitta i knäet när man badar. Han vill först dricka vatten ur handen, sen är det okej om svansen blir lite blöt. Då ska den putsas, putsas och putsas. Sen är det okej att tassarna blir blöta. Ibland kommer man så långt att det är okej att bakkroppen blir blöt. Men här brukar han oftast tacka för sig och vilja hoppa ut. Men det dröjer inte länge fören han står nedanför och hoppar mot badkarskanten igen och vill upp. Det här är en procedur som sker nästan varje kväll. Han får mig verkligen att le när han gör så. Blight är ganska försiktig i sin approach med andra människor, men han är absolut inte rädd. Han är social och supergo!
Druie – Druie är döv och det är ett handikapp han har. Dock har det inga stora influenser i hans eller vårat liv. Vi pratar lite grundläggande teckenspråk men det används ganska sällan för han förstår väldigt fort när det vankas lek, när han är för hårdhänt, eller när han får tillsägelser. Han är verkligen klok och läser av kroppspråk. Även fast han inte hör så förknippar han mycket av det vi säger ändå, för även om han inte hör när vi säger godis så förstår han det när vi kallar på honom och visar kylskåpet. Druie är en kille som har varit ganska anonym och inte tagit så mycket plats. Han hade en bästa kompis som heter Bernard som gick bort i Januari. Under Druies liv var han hack i häl med Bernard och gjorde som Bernard gjorde. Efter att Bernard gick bort sörjde Druie länge och var låg och ledsen. Men med tiden har han visat mer och mer av sig själv och blivit självständig. Det har varit en stor lättnad faktiskt. Druie samlar gärna på saker, han är en dålig klättrare och gör mkt sällan ansatser att försöka ta sig upp i soffan, klätterställning eller säng. Han har en ful ovana att hugga i ansiktet men jag är övertygad om att han blivit bättre och bättre med det. Det är ju inte så att man gärna vill prova bara för att se. Han är hårdhänt i lek och har en ovana att krafsa på fötterna när han tigger. Dock tycker jag att det är ett otroligt charmigt sätt av honom, det är som att han på något sätt vet att han drar till sig uppmärksamhet så jag drar paralleller till dövheten i det fallet, att han helt enkelt tecknar. Även om Druie är hårdhänt med tänderna vid lek och att han hugger i ansiktet så biter han ingen annan stans. Han skulle aldrig bita oprovocerat i händer, armar eller dylikt. Han vill helt enkelt inte vara i ansiktet. Andra saker som Druie gör är att bädda. Han kan släpa mattor, filtar och puffar genom hela lägenheten för att dra in det i någon låda. Något som gör att man charmas är att han snarkar ganska ofta, han låter ofta som en gris och grymtar till när han byter sovposition, han sover till 99% på rygg i typisk iller a´la ostbåge.
Mynta – Denna tjej är liten men med en stor personlighet. Hon är lite förnäm, precis som en prinsessa och hon tycker nog någonstans långt inne att hon kanske är en gnutta bättre än andra illrar. Hon uttrycker tydligt när hon är ledsen eller besviken, men kan samtidigt stråla av glädje när hon är nöjd med något. Hon är duktig på att klättra och försöker hon ta sig upp någonstans så kommer hon att lyckas. Hon samlar gärna på saker, en favorit är gosamus men jag förmodar att det har blivit en favorit enbart för att hon vill retas med Timja som äääälskar gosamus och har stenkoll på dessa. Mynta älskar att bli “sövd”, man ska hålla henne i knäet och hon stryka henne ganska bestämt över mungipor och ansikte, hon ålar sig lite i några sekunder och sen är hon helt såld och vill ligga i knäet och putsa sig i evigheter. Hon är mkt lekfull och har som vana att försöka bitas i hälsenan när man är nyduschad eller gå barfota. Hon är världens mysgris och pussas alltid, men oskyddade fötter (dvs utan strumpor) är något hon inte kan låta blir. Hon kan ibland vilja kaxa till sig lite när man leker och hon vill att man ska låtsas bli lite rädd för henne, säger man aj aj aj precis som hos Theo så blir så superlycklig och hoppar poppande därifrån. Mynta är en underbar liten tjej.
Timja – Tim har inget mellanläge utan det är vårdslöst framåt hela tiden. Det är så otroligt charmigt och klär hennes lilla kostym alldeles förträffligt. Hon kör all in när hon vill något och det går mycket sällan att överlista henne. Hon älskar att samla på saker och högst på listan är en ljusblå nalle i fleece som har ett litet sidenband på sig. Denna vann Bernard på vikingildern 2006 och har funnits med sedan dess. Den ska föreställa en iller och den är hemmagjord av någon. Tims finurlighet gör att man hitta henne sovandes i sängen, i örngottet, hon hoppar in och ut själv ur badkaret, hon är en mästare på att försöka rymma och hon är otroligt klok. Bakom fullt-ös-medvetslös finns en ganska osäker flicka som kan bli utåtagerande om hon blir pressad eller stressad. Hon har ett hjärta av guld men det krävs att man får över henne på sin sida. Hon älskar att få städa och ta hand om sina gosamus, en stor favorit är att sitta i tvmöbeln och man ska då mata henne med gosedjur som hon snor ur handen och som hon stoppar om i lådan i tvbänken.
Jag hoppas att jag med detta kunnat ge någon information om deras egenheter som kan komma till nytta om något skulle hända mig och J. Dessutom finns det uppfödare till alla illrarna (förutom Druie) som har kunskap om djuren och som skulle hjälpa till om något uppstod. Det är jag som står som ägare på alla illrar men J har varit lika delaktig i deras liv som jag har varit. Skulle något hända mig är det en självklarhet att illrarna tillfaller J.
Det blev ändå, typiskt nog ett sorgligt inlägg känns det som. Men det var inte menat så. Det känns snarare skönt att ha gjort ett offentligt avtryck och ett statement, det känns som att jag nu har förmedlat vad som är viktigt för mig.
Hur vill du ha det? har du funderat på det?
