Något jag irriterar mig på är hur långsinta en del illermänniskor är som inte klarar av att gå vidare utan på något sätt har stannat i tiden. Varför förstår dem inte att saker förändras och att man kan tycka att något är okej idag men som man förr var motståndare till?

Förr var jag otroligt emot avel på albinos och jag kunde inte tänka mig att skaffa en albino för något i världen. Idag har jag tänkt om, ca 5 år senare? En del illerägare har så otroligt svårt att släppa mina tidigare åsikter. Idag tycker jag att det är helt okej att avla på albinos om man har en grundlig stamtavla så att man vet vad det finns för teckningar bakåt, för att tex inte medvetet avla på illrar med riskteckningar.

Jag har varit en stor motståndare till att man medvetet avlar på illrar med tydliga riskteckningar för att det är häftigt eller bara för att ha något att avla på. Jag har aldrig sagt att dessa illrar är sämre husdjur på något sätt bara för att dem har en teckning som man inte bör avla på.

Men, så fort jag yttrar mig om att man inte ska avla på föräldrar där det har uppstått döva valpar i en kull så får jag en slänga av att jag själv har en iller som är döv, att jag har stöttat en uppfödare som avlar på riskteckningar bla. Jag har skrivit samma saker, samma svar i otaliga trådar och inlägg och jag förstår inte varför informationen inte går in hos vissa personer?

Jag kan rabbla lite, för dem som inte vet hur det kommer sig att jag har Baby Dru som är döv och som har Waardenburg syndrome trots att jag är emot uppfödare som avlar på riskteckningar.

1. Jag visste inte om att Druie var döv när jag köpte honom. Jag visste inte ens om att han var risktecknad när jag köpte honom utan det framkom senare. Och att för mig avbryta ett köp pga en teckning är vansinne trots att jag aldrig någonsin har fascinerats av blaze:ade illrar, snarare tvärtom. Hade jag vetat hur han såg ut innan jag genomförde köpet så hade han inte varit ett alternativ. En iller som vi har bestämt oss för att köpa är en familjemedlem från att vi bestämmer oss, oavsett om det senare framkommer att illern kanske har beteendestörningar, är vass, är helt katastrofal på lådan, haltar eller what so ever.
2. Druies föräldrar var inte risktecknade.

Mina åsikter om avel på risktecknade illrar likväl döva illrar är att det är fel eftersom avkommorna kan nedärva sina föräldras defekter. Många verkar inte inse att dövhet på illrar med WS inte är det enda som WS för med sig. Dövheten är bara en ytterlighet i sammanhanget och dessa illrar beroende på typ av WS lider av en mängd olika inre defekter som påverkar dem olika.

Hur dessa WS illrar uppstår varierar beroende på uppfödarens kunskap. En del vet inte ens om var riskteckningar innebär och generellt sätt är WS något som många inte ens vet vad det är för något. Det finns dem som avlar trots dövhet och dem som avlar som inte ens vet om att deras illrar är döva. För mig är det viktigt hur uppfödaren agerar och engagerar sig när det kommer fram att en valp har WS. Det är avgörande för mig och mina åsikter om den personen.

Oavsett vilken uppfödaren en WS valp än må ha så anser jag att dessa illrar är lika underbara som vilka illrar som helst, och dem behöver ett kärleksfullt hem lika mkt som vilken annan iller som helst.

Idag ca 3 år efter att jag och Jonas blev lyckliga ägare till Baby Dru och med tanke på mitt studieval till Audionom så är jag absolut inte främmande för att välkomna andra WS-illrar i vår familj. Mkt pga att jag är oerhört intresserad av syndrom som inkluderar dövhet och för att jag vill studera dem och lära mig mer. Just WS har fascinerat mig otroligt mycket och en dröm skulle vara att starta ett forskningsprojekt om WS-illrar men tyvärr är det väldigt komplicerat. Dock har jag en lärare som har gjort liknande forskning på marsvin. Men som sagt är det oerhört komplicerat.

Bara för att jag inte rekommenderar folk att avla på illrar med riskteckningar betyder det att jag inte är ett lämpligt hem för en iller som tex är döv eller har riskteckningar?

För mig gör det skillnad om man köper en risktecknad valp hos en uppfödare för att teckningen är cool eller för att det klickar personlighetsmässigt. För mig är det även stor skillnad om köpet görs hos en uppfödare som aktivt avlar på riskteckningar eller döva illrar eller om det bara har uppstått.

Omplaceringar är ofta en god gärning att ta in i sitt hem och ursprunget är ofta okänt. Där för mig är det helt befängt att ens prata om teckning och färg.

Förresten, att dem ens yttrar sig med sitt eget bagage?